Vem betalar på första dejten?

Notan landar på bordet. I en sekund blir allt tyst. Vem sträcker sig först? Ska jag erbjuda mig? Blir han sårad om jag gör det? Blir jag besviken om han låter mig?

Få sekunder på en första dejt säger så mycket som just de. Och få frågor delar mina vänner lika mycket.

Tre läger vid samma middagsbord

En väninna tycker att den som bjöd ut betalar. Punkt. En annan delar alltid, för hon vill inte ”vara skyldig” någon något. En tredje, en kille, säger att han gärna bjuder men blir irriterad när det tas för givet.

Alla tre har rätt. Det är ju det som är problemet.

Kanske handlar notan inte om pengar alls – utan om hur vi visar att vi vill ses igen.

Det jag faktiskt lägger märke till

För mig handlar det sällan om vem som betalar. Det handlar om hur. Att man erbjuder sig utan att göra en grej av det. Att någon säger ”jag tar den här, så tar du nästa” – för i den meningen finns ett litet, modigt hopp om att det blir en nästa.

Det som får mig att tappa intresset är motsatsen: den långa tystnaden, miniräknaren i mobilen ner på kronan, eller känslan av att någon för bok.

Säg det innan det blir konstigt

På sistone har jag testat att bara säga det redan när vi bokar: ”Ska vi dela, eller turas om?” Det känns lite oromantiskt i en sekund. Sen är det så mycket skönare än att gissa vid kortterminalen.

Så nu är jag nyfiken – och jag vet att den här frågan väcker känslor.